Stora och små musiknyheter

Postat 2012-07-07 14:31      Skrivet av lasso

Just nu är jag fantastiskt glad över att ha köpt biljett till Way Out West: Kraftwerk kommer att spela! Det är inte varje år man får chansen att se ett av de band utan vars inflytande ens skivsamling hade sett definitivt annorlunda ut och att dessutom få möjligheten utan att behöva iväg hundratals mil är underbart.

Apropå legender, dagen innan Way Out West drar igång så kommer ytterligare tre legenderariska akter till Göteborg. Den här gången handlar det om tre giganter inom reggaevärlden. Lee Perry, Max Romeo och The Congos är ute på en gemensam turné och den 8 augusti spelar de på Trägårn här i Göteborg.

Lee Perry är troligen den producent som betytt mest för reggaens utveckling ända sedan 60-talet och Max Romeo och The Congos stod förmodligen för två av de många höjdpunkterna i Perrys karriär. Max Romeos "War Ina Babylon" och the Congos "Heart of the Congos" tillhör mina absoluta favoritskivor. Att få se alla tre akterna på en och samma kväll är fantastiskt, speciellt eftersom jag lyckats missa Lee Perry två gånger tidigare när han spelat i Göteborg.

Helt orelaterat, men med en liten vink till the Congos, missa inte The 2 Bears fantastiska debutalbum "Be Strong"! Superskön, avslappnad och framförallt rolig dansmusik. Bäst är spåren “Church” (särskilt Midlandremixen man får med på den limiterade utgåvan) och “Heart of the Congos”, en låt som handlar just om The Congos album (se föregående stycke). Kanske årets bästa album så här långt?

Slutligen så noterar jag att The Naima Train fått en alldeles ny och fin hemsida. Tidigare har jag kämpat med att hänga med i hennes Twitterflöde för att inte missa några konserter, men på den nya sajten finns ett överskådligt turnéschema. Nästa spelning i Göteborg är på Kafé Marmelad den 19 juli, missa inte det!

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Musik


Carl Bildt älskar klusterbomber!

Postat 2011-11-26 18:54      Skrivet av lasso

Carl Bildt gav oss idag ytterligare ett strålande exempel på skillnaden mellan att ha principer och att tycka det som för dagen passar bäst för att även i fortsättningen få frottera sig med maktens män på andra sidan Atlanten.

Klusterbomber och andra vapen som nästan uteslutande drabbar civilbefolkning (ofta flera år efter det att de väpnade konflikterna tagit slut) är en styggelse. Många fredsvänner har arbetat länge för att helt avskaffa klusterbomber, och glädjande nog så togs ett internationellt avtal som förbjöd klusterbomber i Dublin/Oslo 2008. Avtalet trädde i kraft den första augusti 2010 och förbjöd “i stort sett” användandet av klusterbomber som vapen i väpnade konflikter. Sverige var en av de länder som valde att underteckna avtalet, medan länder som USA och Kina (föga oväntat) inte gjorde det. Sverige har dock inte ratificerat avtalet än.

Vissa länder var dock inte helt nöjda med det avtal som tecknades 2008, främst eftersom avtalet fortfarande tillät vissa typer av klusterbomber. Dessa länder (med Norge i spetsen) har därför fortsatt att oförtrutet arbeta för ett totalt avskaffande av klusterbomber. De senaste dagarna har därför förhandlingar pågått i Genève som syftat till att få till ett nytt avtal som skulle framtvinga skrotning av alla nu existerande klusterbomber (och förbud att tillverka nya).

Norge och övriga fredsvänner fick tyvärr inte gehör för sin linje och förhandlingarna såg därför ut att rinna ut i sanden. Då lanserar plötsligt USA ett alternativt förslag där endast klusterbomber tillverkade före 1980 skall förbjudas. Detta må låta “bättre än inget” men är naturligtvis hyckleri på högsta nivå. Majoriteten av de klustervapen som USA och andra länder använder är tillverkade efter detta datum och har man väl tecknat ett sådant avtal är det alltför enkelt att vifta bort vidare ansträngningar med argumentet “Men titta, vi skrev ju under det där avtalet, nu behöver vi inte göra mer!”.

Lyckligtvis så fanns det inte tillräckligt med stöd för USA:s linje, så resultatet från Genèvemötet kan sägas vara noll och intet. Men här kommer det riktigt tragiska, det som fick mig att fullständigt gå i taket när jag hörde det: Sverige röstade på USA:s linje och inte på Norges!

Vår officiella linje är alltså att vi gärna ser att klusterbomber får användas i fortsättningen, bara de är nyare än 1980? WTF!?

Norge är (med rätta) aningens bekymrade över Sveriges inställning och deras förhandlare i frågan, Anette Abelsen, säger bland annat så här:

“Vi hade hoppats att Sverige skulle vara tydligare med att vi inte ska gå med på att försvaga det internationella regelverket, och att Sverige tydligare skulle ha stått upp för att ta de humanitära problemen på allvar.”

Vad blir då svaret från Carl Bildt, Sveriges utrikesminister och den i den svenska regeringen som är ytterst ansvarig för frågan?

I en radiointervju hos Sveriges Radio säger Carl Bildt bland annat så här om varför Sverige inte gick på totalförbudslinjen:

“Då kan man visserligen vifta med en liten flagga men det är inte konstruktiv nedrustningspolitik på det sätt som jag vill att den ska bedrivas.”

Med andra ord, vad vår utrikesminister säger här är att det inte är meningsfullt att ha principer så länge dessa principer inte kan vinna omröstningar. Det må vara extremt praktiskt för en politiker som Carl Bild att inta denna hållning och aldrig behöva ta ställning utan att hålla upp fingret i luften och känna vart det blåser först, men för mig som väljare är det bara ytterligare ett bevis på att politiken bara blivit ett tomt skal som man fyller med innehåll allteftersom man får nya vänner i mäktiga positioner.

Carl Bildt borde skämmas! Var finns det politiker som agerar enligt de principer de säger sig värna om?

Foto: airborneshodan@flickr

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Politik


Konsten att sälja

Postat 2011-11-06 19:59      Uppdaterat 2011-11-06 20:00      Skrivet av lasso

Ibland är reklam så fascinerande att man bara inte kan låta bli att blogga om det. För att ta ett färskt exempel, den här unga damen har synts på reklampelarna över hela stan den gångna veckan.

(Ovanstående bild är lätt GIMPad för att skydda de skyldiga. Originalbilden innehöll produktnamn, pris och företagsnamn.)

Nå, vad är det nu som är så intressant med ovanstående bild? Lättklädda damer är väl vardagsmat i reklamvärlden?

Javisst är det så. Men i de allra flesta fall så går det i alla fall att gissa sig till vilken sorts produkt man försöker sälja. Men i det här fallet tycker i alla fall jag att man helt tappat proportionerna och enbart fokuserar på att sälja något helt annat än själva produkten. Det man försöker sälja har helt sonika förpassats till en passiv roll och blir nån slags rekvisita som man knappast skulle märka om den försvann helt från bilden.

Kan du gissa vad reklamen försöker sälja? Om jag enbart hade haft tillgång till ovanstående hade i alla fall jag haft svårt att gissa. Minimala klänningar? Hårprodukter? Bantningsmedel?

Faktum är att annonsen ifråga gör reklam för…skor! Gissade du det på första försöket så får du gärna tipsa mig om hur du kom fram till det, för jag kan fanimej inte se hur man menar att skorna på något sätt kan stå i centrum här. Måhända är det för att jag är kille och mina blickar drogs till andra delar av bilden automatiskt, men jag är tveksam.

Och nej, jag är inte mot sex i reklam. Sex säljer. Men problemet här är att man i den här annonsen fokuserat på sex så mycket att själva produkten försvunnit helt. Hennes skor har så att säga blivit helt “osynliga”. Och det var väl knappast meningen med reklamen?
Vill företaget göra TV-reklam av det här finns det i alla fall passande musik. Amy Winehouses “Fuck Me Pumps” kunde inte passa bättre!

God natt, underbara värld. Och tack alla reklammakare för inspirationen till den här bloggposten. Utan ert helt vrickade sätt att se på världen hade det funnits bra mycket mindre saker att skratta åt!

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Samhälle


Sidan 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21