Carl Bildt älskar klusterbomber!

Postat 2011-11-26 18:54      Skrivet av lasso

Carl Bildt gav oss idag ytterligare ett strålande exempel på skillnaden mellan att ha principer och att tycka det som för dagen passar bäst för att även i fortsättningen få frottera sig med maktens män på andra sidan Atlanten.

Klusterbomber och andra vapen som nästan uteslutande drabbar civilbefolkning (ofta flera år efter det att de väpnade konflikterna tagit slut) är en styggelse. Många fredsvänner har arbetat länge för att helt avskaffa klusterbomber, och glädjande nog så togs ett internationellt avtal som förbjöd klusterbomber i Dublin/Oslo 2008. Avtalet trädde i kraft den första augusti 2010 och förbjöd “i stort sett” användandet av klusterbomber som vapen i väpnade konflikter. Sverige var en av de länder som valde att underteckna avtalet, medan länder som USA och Kina (föga oväntat) inte gjorde det. Sverige har dock inte ratificerat avtalet än.

Vissa länder var dock inte helt nöjda med det avtal som tecknades 2008, främst eftersom avtalet fortfarande tillät vissa typer av klusterbomber. Dessa länder (med Norge i spetsen) har därför fortsatt att oförtrutet arbeta för ett totalt avskaffande av klusterbomber. De senaste dagarna har därför förhandlingar pågått i Genève som syftat till att få till ett nytt avtal som skulle framtvinga skrotning av alla nu existerande klusterbomber (och förbud att tillverka nya).

Norge och övriga fredsvänner fick tyvärr inte gehör för sin linje och förhandlingarna såg därför ut att rinna ut i sanden. Då lanserar plötsligt USA ett alternativt förslag där endast klusterbomber tillverkade före 1980 skall förbjudas. Detta må låta “bättre än inget” men är naturligtvis hyckleri på högsta nivå. Majoriteten av de klustervapen som USA och andra länder använder är tillverkade efter detta datum och har man väl tecknat ett sådant avtal är det alltför enkelt att vifta bort vidare ansträngningar med argumentet “Men titta, vi skrev ju under det där avtalet, nu behöver vi inte göra mer!”.

Lyckligtvis så fanns det inte tillräckligt med stöd för USA:s linje, så resultatet från Genèvemötet kan sägas vara noll och intet. Men här kommer det riktigt tragiska, det som fick mig att fullständigt gå i taket när jag hörde det: Sverige röstade på USA:s linje och inte på Norges!

Vår officiella linje är alltså att vi gärna ser att klusterbomber får användas i fortsättningen, bara de är nyare än 1980? WTF!?

Norge är (med rätta) aningens bekymrade över Sveriges inställning och deras förhandlare i frågan, Anette Abelsen, säger bland annat så här:

“Vi hade hoppats att Sverige skulle vara tydligare med att vi inte ska gå med på att försvaga det internationella regelverket, och att Sverige tydligare skulle ha stått upp för att ta de humanitära problemen på allvar.”

Vad blir då svaret från Carl Bildt, Sveriges utrikesminister och den i den svenska regeringen som är ytterst ansvarig för frågan?

I en radiointervju hos Sveriges Radio säger Carl Bildt bland annat så här om varför Sverige inte gick på totalförbudslinjen:

“Då kan man visserligen vifta med en liten flagga men det är inte konstruktiv nedrustningspolitik på det sätt som jag vill att den ska bedrivas.”

Med andra ord, vad vår utrikesminister säger här är att det inte är meningsfullt att ha principer så länge dessa principer inte kan vinna omröstningar. Det må vara extremt praktiskt för en politiker som Carl Bild att inta denna hållning och aldrig behöva ta ställning utan att hålla upp fingret i luften och känna vart det blåser först, men för mig som väljare är det bara ytterligare ett bevis på att politiken bara blivit ett tomt skal som man fyller med innehåll allteftersom man får nya vänner i mäktiga positioner.

Carl Bildt borde skämmas! Var finns det politiker som agerar enligt de principer de säger sig värna om?

Foto: airborneshodan@flickr

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Politik

Konsten att sälja

Postat 2011-11-06 19:59      Uppdaterat 2011-11-06 20:00      Skrivet av lasso

Ibland är reklam så fascinerande att man bara inte kan låta bli att blogga om det. För att ta ett färskt exempel, den här unga damen har synts på reklampelarna över hela stan den gångna veckan.

(Ovanstående bild är lätt GIMPad för att skydda de skyldiga. Originalbilden innehöll produktnamn, pris och företagsnamn.)

Nå, vad är det nu som är så intressant med ovanstående bild? Lättklädda damer är väl vardagsmat i reklamvärlden?

Javisst är det så. Men i de allra flesta fall så går det i alla fall att gissa sig till vilken sorts produkt man försöker sälja. Men i det här fallet tycker i alla fall jag att man helt tappat proportionerna och enbart fokuserar på att sälja något helt annat än själva produkten. Det man försöker sälja har helt sonika förpassats till en passiv roll och blir nån slags rekvisita som man knappast skulle märka om den försvann helt från bilden.

Kan du gissa vad reklamen försöker sälja? Om jag enbart hade haft tillgång till ovanstående hade i alla fall jag haft svårt att gissa. Minimala klänningar? Hårprodukter? Bantningsmedel?

Faktum är att annonsen ifråga gör reklam för…skor! Gissade du det på första försöket så får du gärna tipsa mig om hur du kom fram till det, för jag kan fanimej inte se hur man menar att skorna på något sätt kan stå i centrum här. Måhända är det för att jag är kille och mina blickar drogs till andra delar av bilden automatiskt, men jag är tveksam.

Och nej, jag är inte mot sex i reklam. Sex säljer. Men problemet här är att man i den här annonsen fokuserat på sex så mycket att själva produkten försvunnit helt. Hennes skor har så att säga blivit helt “osynliga”. Och det var väl knappast meningen med reklamen?
Vill företaget göra TV-reklam av det här finns det i alla fall passande musik. Amy Winehouses “Fuck Me Pumps” kunde inte passa bättre!

God natt, underbara värld. Och tack alla reklammakare för inspirationen till den här bloggposten. Utan ert helt vrickade sätt att se på världen hade det funnits bra mycket mindre saker att skratta åt!

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Samhälle

Living in a (virtual) box

Postat 2011-06-12 20:01      Skrivet av lasso

Jag har efter många om och men tagit steget in i den virtualiserade världen. Efter att de senaste fem åren har kört Linux på min laptop bestämde jag mig för att pröva med en lösning som inkluderade både Linux och Windows. Tidigare fick jag byta dator så fort jag skulle göra något i en annan miljö, men med virtualisering slipper man ju sådana saker.

Sagt och gjort, inköpet av ny laptop (en HP Pavilion dv7) blev aningens dyrare än tänkt, men i gengäld fick jag en maskin som klarar av att köra både Linux och Windows samtidigt utan så mycket som en blinkning.

Det tog ett tag innan jag förstod att jag var tvungen att slå på hårdvaruvirtualiseringen i BIOS manuellt för att det skulle fungera bra, men när väl detta problem var avklarat var det bara att köra igång Virtualbox och börja skapa virtuella maskiner. För närvarande kör jag Win64 som “värd” och Debian Squeeze virtuellt, men med tanke hur lätt det är att slänga upp nya maskiner dröjer det nog inte länge innan jag samlat ihop en hop virtuella maskiner för diverse syften. Jag har också börjat leka lite med SUSE Studio, vilket gör det ännu lättare att få fram specialanpassade lösningar för vilka konstigheter som helst. Det är kul att installera operativsystem igen! ;)

På jobbfronten börjar jag äntligen känna mig lite bekväm med PHP igen. Efter att uteslutande ha använt Ruby för webbprogrammering i fem år så var steget “tillbaka” till PHP ganska knepigt, men tack vare envist tragglande (och benhård efterkontroll av våra PHP-gurus) så börjar det bli ordning på skeppet igen. Jag tycker fortfarande att Ruby är roligare att jobba med, men det är uppenbart att tankeförmågan bara mår bra av ett språkbyte ibland. Den programmerare som enbart lär sig ett programmeringsspråk kommer inte att komma långt.

En annan sak jag håller på med är att läsa Chris Anderssons väldigt intressanta bok Long Tail som handlar om hur ekonomi, utbud och efterfrågan påverkas av en allt mer digitaliserad värld. Tidigare i år läste jag också hans (senaste) bok Free som handlar om hur “gratis” och saker som kostar pengar förhåller sig till varandra i den digitala världen. Båda böckerna är väldigt bra och jag rekommenderar alla (särkilt film- och skivbolagsdirektörer som försöker hålla oss kvar i 1900-talet) att läsa dem. Böcker gör dig smartare snabbare än Facebook!

Slutligen vill jag också passa på att ge ett litet musiktips. Coyote bjuder på soft (och ganska flummig) house. Debutskivan “Harlyn Bay” går på autorepeat i Spotify och de har ett andra album på gång nu i slutet av juni. Avnjutes förslagsvis med en passande solnedgång.

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Arbete, Musik, Programmering

Sidan 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21