Röda Sten ReggaefestivalPostat 2009-08-02 16:02 Uppdaterat 2009-08-03 23:32 Skrivet av lasso I fredags eftermiddag påbörjade jag äntligen min efterlängtade semester. Min första semesteraktivitet (redan samma kväll) var att gå på Röda Sten reggaefestival som i år arrangerades för fjärde (femte?) gången. Mr Gillis och Swingkids stod som vanligt för arrangemanget som i år huserade i färglatt tält strax under Älvsborgsbron samt i Pannhuset strax intill. Vädret såg länge ut att bli riktigt tråkigt med hotande regnbyar och vindar på 15-20 sekundmeter, men allt eftersom kvällen fortskred så blev det mer och mer sol och vinden avtog. När jag gick hem vid halvtolvtiden så var det nästan riktigt fint sommarväder! Min målsättning på årets festival var att se så många akter som jag inte sett live förut. Det hade visserligen varit fullt möjligt att se i princip allt eftersom de två scenerna låg på två minuters gångavstånd från varandra, men det är skönt att ta en paus, sträcka på benen och äta en bit mat mellan konsertupplevelserna. Därför hoppade jag över konserterna med Governor Andy och Svenska Akademien i år. Båda är riktigt bra, men jag har sett dem minst fem gånger redan. Jag missade även konserten med Joey Fever, men det var mest för att spelningen började efter midnatt vilket min trötta kropp ansåg vara en tid långt efter sovdags. Först ut på scen var Kultiration som levererade sin sedvanligt sköna mix av reggae och folkmusik. Jag har tidigare haft ganska svårt för sångaren Marcus Bergs ibland ganska manierade röst, men efter återkomsten från sin soloutflykt för ett par år sedan så verkar han nu ha funnit ett nytt röstläge som låter mycket mer harmoniskt i mina öron. Kultiration får till ett grymt svång och trots den tidiga timmen får man publiken att dansa vilt. Konserten bjuder också på flera skickliga instrumentala uppvisningar, där Daniel Wejdins kontrabassolo(!) är höjdpunkten.
Efter Kultiration var det dags för Kapellet (tidigare Snakkas Kapell). Namnbytet kom efter att bandet utökats med ytterligare två toastare/sångare, Jeepstar och Luddee, vilket gör att bandet numera består av sju personer. Tyvärr verkar det utökade manskapet inte ge Kapellet någon större skjuts framåt utan ger snarare ett mer splittrat intryck. Toastarna verkar köra varsitt eget race, men tillsammans får de kämpa för att få till det riktiga svänget. Kanske Inte den bästa konserten under kvällen, men jag är i alla fall beredd att ge dem en eller annan chans framöver.
Vid halv åttatiden dök de som skulle visa sig bli kvällens bästa akt upp. Syster Sol och Etzia backades av Hot This Year Band (Partillos nya allstar-sessionband) och fick golvet att koka och luften att fyllas av gungande armar. På skiva låter Syster Sol lite för “snäll”, men här visade hon att hon verkligen är en liveartist av rang. Sidekicken Etzia var en ny bekantskap för mig, men jag har en känsla av att hon inte kommer att förbli okänd särskilt länge till. Med stor röst och attityd fick hon med sig publiken direkt. Dags för en solokonsert nästa gång?
Jag har alltid haft lite svårt för musik som försöker vara “rolig”, men P-Danjelsa lyckas faktiskt rätt bra med att charma mig med sin jämtländska toast. Med ämnen som Essingledens långsamma trafikflöde, samer och A-kassans blankettraseri får han publiken att både skratta och hänga med i tokiga danser. Även här stod Hot This Year Band för kompet, vilket borgade för en tung, dubbig ljudbild. En helt klart underhållande och sevärd konsert!
Efter en kort promenad och lite nattamat återvända jag vid 22-tiden för att kolla in Serengeti. Tyvärr blev konserten kraftigt försenad på grund av strulande teknik, men när den väl kom igång strax innan 23 så visade Serengeti att det går att få till svängig dancehall även i Göteborg. Ett bra framträdande som toppades med att Etzia och Syster Sol hoppade in och assisterade i We Run Tings. Hett!
Sammanfattningsvis kan man säga att besöket på festivalen blev en riktigt lyckad start på min semester. De allra flesta konserterna var väldigt bra och den enda som jag egentligen saknade från tidigare år var Kapten Röd (och Jr Eric, som tragiskt omkom tidigare i år). Kaptenen lär dock vara på gång med en ny skiva “nån gång snart” och dyker förhoppningsvis upp på nästa års festival. Ett stort tack till Mr Gillis för att du sätter Göteborg på reggaekartan! Keep on skanking! Inga kommentarer Kommentera Taggar: Musik Årets album!Postat 2009-07-21 21:14 Skrivet av lasso Ja, rubriken är pretentiös. Och ja, den lovar mycket. Men något annat är tyvärr omöjligt. För idag anlände den digitala upplagan av Jónsi & Alex Riceboy Sleeps till min MP3-spelare. Mina tidigare erfarenheter av isländsk musik är ganska begränsade, men jag har i alla fall några skivor av Sigur Rós, Björk och Múm i samlingen. Jónsi & Alex består av Jón Þór Birgisson (sångare i Sigur Rós) och hans pojkvän Alex Somers som är konstnär (och också har designat många av Sigur Rós skivomslag). Nu har de gjort en skiva och en konstutställning tillsammans och givit ut resultatet som Riceboy Sleeps. Det känns egentligen ganska svårt att beskriva vilken sorts musik eller ens genre som Jónsi & Alex har lyckats skapa med den här skivan. Man skulle kunna kalla musiken för någon slags ambient drone, men det känns som att den termen inte riktigt gör musiken rättvisa. Musiken, som vid första anblicken kan verka monoton, slingrar och rör sig hela tiden, gör små utflykter mot tystnaden men kommer alltid tillbaka med nya infallsvinklar. Låtarna, om man nu kan kalla dem det, sträcker ut sig över långa tidsrymder, flyter in i varandra och ger lyssnaren goda möjligheter att drömma sig bort från världen utanför. Ändå händer det saker hela tiden saker med ljudbilden vilket gör att musiken aldrig känns tråkig eller långrandig. En annan egenskap hos musiken (som den även delar med flera av Sigur Rós tidigare skivor) är att den är fantastiskt vacker. Jag vet inte vad det är, men skivan får mig verkligen att känna mig…tja…känslosam. Jag kan nog egentligen inte säga så mycket mer objektivt om den här skivan. Jag tycker helt enkelt den är fantastisk! Spring och köp den! Nu! Lite smakprov från tuben: Inga kommentarer Kommentera Taggar: Musik Sanningministeriet slår tillbakaPostat 2009-07-19 15:37 Skrivet av lasso I vad som bara kan beskrivas som nattsvart ironi så har verkligheten än en gång visas sig vara mer förunderligt bisarr än vad fiktionen någonsin kommer att kunna utge sig för att vara. Amazon.com, den jättelika amerikanska onlinehandlaren som mestadels tjänar sina pengar på försäljning av böcker och musik, har sedan ett tag även slagit sig på att sälja så kallade E-böcker. Förutom att sälja själva böckerna har man också sålt en liten mojäng, Kindle, som kan användas för att läsa böckerna varsomhelst utan att behöva släpa med sig datorn. På papperet är detta naturligtvis en alldeles ypperlig idé, vilket har visat sig i både höga försäljningssiffror i USA och långtgående planer på att även introducera Kindle på den europeiska marknaden. Men verkligheten är ju inte lika vacker… En sak man som kund förväntar sig när man köper något är ju att man i samband med köpet faktiskt övertar själva ägandet av produkten. Går jag till min lokala bokhandlare och köper en (fysisk) bok förväntar jag mig helt enkelt inte att bokhandlaren skall bry mig om vad jag gör med boken när köpet väl är klart. Jag kan använda boken som dörrstopp, som ingrediens i en påskbrasa eller till och med läsa den utan att bokhandlaren får något att säga till om. När den gäller E-böcker och Kindle fungerar det dock inte på detta sätt. Nej, Amazon har istället valt att implementera diverse former av DRM som bland annat gör det möjligt för dem att tidsbegränsa hur länge du kan läsa din E-bok eller till och med ta bort E-boken helt från din Kindle. Skulle man överföra detta till den fysiska världen skulle alltså bokhandlaren efter att jag köpt boken kunna komma hem till mig och helt sonika ta tillbaka boken närhelst de önskar. Låter det knäppt? Otroligt knäppt (och skrämmande), säger jag! Vari ligger då den nattsvarta ironin som jag utlovade redan i första stycket? Jo, Amazon.com säljer ju som bekant även böcker skrivna av George Orwell. Och inte nog med det, de säljer (eller snarare sålde) E-boksversioner av 1984 och Djurfarmen. Dessa böcker, särskilt 1984, beskriver ju den typ av samhälle som vi integritetsivrare varnar för håller på att växa fram med alla de repressiva lagar och förordningar som vår regering och riksdag tycks bombardera oss med. Huvudpersonen i 1984, Winston Smith, arbetar nämligen på sanningsministeriet, en myndighet som arbetar med att “rätta till” de “misstag” som uppstår de de styrande ändrar vad som är sant och vad som är lögn. Stackars Winston får ständigt redigera gamla tidningsartiklar så att de stämmer med den bild som makten vill förmedla. Och det som är för stort för Winston och hans kollegor att rätta till, “försvinner” helt enkelt… Nu har Amazon.com i sann “minisannanda” inte bara dragit in 1984 och Djurfarmen från sin E-bokskatalog, de har även raderat dessa böcker från de Kindle-enheter som ägs av kunder som redan köpt böckerna. Orsaken sägs vara att förläggaren inte givit Amazon.com rätt att sälja någon E-boksversion. Amazon.com har också betalat tillbaka kostnaden för böckerna till de kunder som drabbats av “återkallandet”, men beteendet från upphovsrättsägarna och Amazon.com belyser ändå problemet i blixtbelysning: I en värld där informationen består enbart av ettor och nollor finns det stor risk att historien skrivs om av de styrande. Låt det inte ske! Bojkotta DRM och låt informationen flöda fritt! Inga kommentarer Kommentera Taggar: Politik Sidan 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 |
|
|
|
