Orwell räknade bara fel på 25 år

Postat 2009-08-03 10:51      Skrivet av lasso

Ibland när jag talar med mina vänner om det analkande övervakningssamhället känner jag mig som en foliehatt. Vilka exempel på galenskaper jag än drar fram så finns det alltid invändningar.

Det drabbar bara brottslingar! Det måste vi stå ut med om vi vill vara säkra från terroristerna! Det är piraternas fel. Hade de inte kopierat så mycket så hade aldrig såna här lagar behövts!

För varje dag som går blir det allt tröttsammare att försöka förklara, allt tyngre att försöka få folk att förstå vad som håller på att hända. Trots övertygande bevis från Australien, Frankrike och nu senast England så vill folk helt enkelt inte se att Orwells Oceania håller på att växa fram under våra fötter. Trots att det bara var tjugo år sedan Berlinmuren föll så verkar folk glatt låta våra politiker fösa oss mot samma panoptiska samhällsfängelse.

Det drabbar inte mig! Jag har rent mjöl i påsen, så jag är säker!

Nej, du är inte säker! Är du inte kriminell idag så blir du det (som av ett trollslag) när de styrande klubbar igenom nästa lag i morgon. Och är du inte kriminell är du misstänkt terrorist, samhällsförstörare eller på annat sätt ett hon för din omgivning. Det finns helt enkelt inga gränser längre för hur långt staten skall få gå för att cementera den nuvarande ordningen. Ifrågasätter du makten så är du farlig.

Ett tänkvärt citat från Martin Niemöller:

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera;
jag var ju ingen jude.

När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Så protestera nu medan det fortfarande finns bitar kvar av det som vi en gång kallade det fria samhället. I morgon är det försent!

Emma, Karl Sigfrid, Mary och projO kommenterar övervakning i hemmen hos engelska familjer.

Teleskärmen är uppenbarligen redan här…

En kommentar      Kommentera      Taggar: Politik, Storebrorssamhället, Övervakning


Röda Sten Reggaefestival

Postat 2009-08-02 16:02      Uppdaterat 2009-08-03 23:32      Skrivet av lasso

I fredags eftermiddag påbörjade jag äntligen min efterlängtade semester. Min första semesteraktivitet (redan samma kväll) var att gå på Röda Sten reggaefestival som i år arrangerades för fjärde (femte?) gången. Mr Gillis och Swingkids stod som vanligt för arrangemanget som i år huserade i färglatt tält strax under Älvsborgsbron samt i Pannhuset strax intill.

Vädret såg länge ut att bli riktigt tråkigt med hotande regnbyar och vindar på 15-20 sekundmeter, men allt eftersom kvällen fortskred så blev det mer och mer sol och vinden avtog. När jag gick hem vid halvtolvtiden så var det nästan riktigt fint sommarväder!

Min målsättning på årets festival var att se så många akter som jag inte sett live förut. Det hade visserligen varit fullt möjligt att se i princip allt eftersom de två scenerna låg på två minuters gångavstånd från varandra, men det är skönt att ta en paus, sträcka på benen och äta en bit mat mellan konsertupplevelserna. Därför hoppade jag över konserterna med Governor Andy och Svenska Akademien i år. Båda är riktigt bra, men jag har sett dem minst fem gånger redan. Jag missade även konserten med Joey Fever, men det var mest för att spelningen började efter midnatt vilket min trötta kropp ansåg vara en tid långt efter sovdags.

Först ut på scen var Kultiration som levererade sin sedvanligt sköna mix av reggae och folkmusik. Jag har tidigare haft ganska svårt för sångaren Marcus Bergs ibland ganska manierade röst, men efter återkomsten från sin soloutflykt för ett par år sedan så verkar han nu ha funnit ett nytt röstläge som låter mycket mer harmoniskt i mina öron. Kultiration får till ett grymt svång och trots den tidiga timmen får man publiken att dansa vilt. Konserten bjuder också på flera skickliga instrumentala uppvisningar, där Daniel Wejdins kontrabassolo(!) är höjdpunkten.

Kultiration
Kultiration dubbar på

Efter Kultiration var det dags för Kapellet (tidigare Snakkas Kapell). Namnbytet kom efter att bandet utökats med ytterligare två toastare/sångare, Jeepstar och Luddee, vilket gör att bandet numera består av sju personer. Tyvärr verkar det utökade manskapet inte ge Kapellet någon större skjuts framåt utan ger snarare ett mer splittrat intryck. Toastarna verkar köra varsitt eget race, men tillsammans får de kämpa för att få till det riktiga svänget. Kanske Inte den bästa konserten under kvällen, men jag är i alla fall beredd att ge dem en eller annan chans framöver.

Kapellet
Kapellets trum- och bassektion

Vid halv åttatiden dök de som skulle visa sig bli kvällens bästa akt upp. Syster Sol och Etzia backades av Hot This Year Band (Partillos nya allstar-sessionband) och fick golvet att koka och luften att fyllas av gungande armar. På skiva låter Syster Sol lite för “snäll”, men här visade hon att hon verkligen är en liveartist av rang. Sidekicken Etzia var en ny bekantskap för mig, men jag har en känsla av att hon inte kommer att förbli okänd särskilt länge till. Med stor röst och attityd fick hon med sig publiken direkt. Dags för en solokonsert nästa gång?

Syster Sol    Etzia
Syster Sol (t.v.) och Etzia höjer temperaturen

Jag har alltid haft lite svårt för musik som försöker vara “rolig”, men P-Danjelsa lyckas faktiskt rätt bra med att charma mig med sin jämtländska toast. Med ämnen som Essingledens långsamma trafikflöde, samer och A-kassans blankettraseri får han publiken att både skratta och hänga med i tokiga danser. Även här stod Hot This Year Band för kompet, vilket borgade för en tung, dubbig ljudbild. En helt klart underhållande och sevärd konsert!

P-Danjelsa
P-Danjelsa (t.v.) och hans egen Mini-Me

Efter en kort promenad och lite nattamat återvända jag vid 22-tiden för att kolla in Serengeti. Tyvärr blev konserten kraftigt försenad på grund av strulande teknik, men när den väl kom igång strax innan 23 så visade Serengeti att det går att få till svängig dancehall även i Göteborg. Ett bra framträdande som toppades med att Etzia och Syster Sol hoppade in och assisterade i We Run Tings. Hett!

Serengeti
Serengeti svänger stenhårt

Sammanfattningsvis kan man säga att besöket på festivalen blev en riktigt lyckad start på min semester. De allra flesta konserterna var väldigt bra och den enda som jag egentligen saknade från tidigare år var Kapten Röd (och Jr Eric, som tragiskt omkom tidigare i år). Kaptenen lär dock vara på gång med en ny skiva “nån gång snart” och dyker förhoppningsvis upp på nästa års festival.

Ett stort tack till Mr Gillis för att du sätter Göteborg på reggaekartan! Keep on skanking!

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Musik


Årets album!

Postat 2009-07-21 21:14      Skrivet av lasso

Ja, rubriken är pretentiös. Och ja, den lovar mycket. Men något annat är tyvärr omöjligt. För idag anlände den digitala upplagan av Jónsi & Alex Riceboy Sleeps till min MP3-spelare.

Mina tidigare erfarenheter av isländsk musik är ganska begränsade, men jag har i alla fall några skivor av Sigur Rós, Björk och Múm i samlingen.

Jónsi & Alex består av Jón Þór Birgisson (sångare i Sigur Rós) och hans pojkvän Alex Somers som är konstnär (och också har designat många av Sigur Rós skivomslag). Nu har de gjort en skiva och en konstutställning tillsammans och givit ut resultatet som Riceboy Sleeps.

Det känns egentligen ganska svårt att beskriva vilken sorts musik eller ens genre som Jónsi & Alex har lyckats skapa med den här skivan. Man skulle kunna kalla musiken för någon slags ambient drone, men det känns som att den termen inte riktigt gör musiken rättvisa. Musiken, som vid första anblicken kan verka monoton, slingrar och rör sig hela tiden, gör små utflykter mot tystnaden men kommer alltid tillbaka med nya infallsvinklar. Låtarna, om man nu kan kalla dem det, sträcker ut sig över långa tidsrymder, flyter in i varandra och ger lyssnaren goda möjligheter att drömma sig bort från världen utanför. Ändå händer det saker hela tiden saker med ljudbilden vilket gör att musiken aldrig känns tråkig eller långrandig.

En annan egenskap hos musiken (som den även delar med flera av Sigur Rós tidigare skivor) är att den är fantastiskt vacker. Jag vet inte vad det är, men skivan får mig verkligen att känna mig…tja…känslosam.

Jag kan nog egentligen inte säga så mycket mer objektivt om den här skivan. Jag tycker helt enkelt den är fantastisk! Spring och köp den! Nu!

Lite smakprov från tuben:

All The Big Trees

Boy 1904

Daníell In The Sea

Inga kommentarer      Kommentera      Taggar: Musik


Sidan 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21