Treevening

Postat 2010-04-04 22:59      Skrivet av lasso

Förra veckan tog jag en paus från allt vad politik och samhällsdebatt heter och ägnade mig helhjärtat åt musiken istället.

En av höjdpunkterna under veckan var besöket på Treevening, en välgörenhetstillställning som anordandes av Green Cross Sverige ungdomssektion. Målet var att samla in pengar till ett trädplanteringsprojekt i Kenya. Till sin hjälp hade man en hel drös artister. José Gonzáles, Jaqee, Hellsongs, Bye Bye Bicycle, Räfven, The Naima Train och Eye Travel var en minst sagt fantastisk lineup och det var väldigt tråkigt att jag och älsklingen inte kunna stanna hela kvällen. Men vi hann med de flesta av banden och jag fick äntligen se en “riktig” konsert med en av mina absoluta favoriter just nu.

Först ut på scen var (delar av) Räfven. Senast jag såg dem var under Kulturkalaset i somras och nu som då leverer de sin vansinnigt svängiga folkklezmer med en frenesi som får de lama att dansa. Räfven är helt enkelt fantastiska live!


Rävfen in action

Bye Bye Bycycle dras för kvällen med en magsjuk sångare men det märks inte så mycket förutom i mellansnacket. Bandet påminner annars rätt mycket som New Order med massor av stråkar (via strålkmaskin). Vissa låtar har lite Curekänsla också. Bandet är en ny bakantskap för mig live, men en ganska trevlig sådan. Det var ett tag sen det gjordes gitarrmusik jag ville dansa till, men Bye Bye Bicycle har precis det sound som fick mig att hänga på klubb innan jag fastnade för överdimensionerade trummor i mitten av nittiotalet.


Bye Bye Bicycle goes Madchester!

The Naima Train är en av mina absoluta favoriter för närvarande. Det är inte ofta jag imponeras av någon som är hälften så gammal som mig själv, men The Naima Train slår knock på mig både tekniskt och estetiskt. Hon står ensam på scenen med sin gitarr, spelar in små sångsnuttar och gitarrslingor på sin LoopStation och använder sedan dessa för att kompa sig själv. Att hon dessutom gör det live är sjukt imponerade. Det är egentligen svårt att beskriva hur det låter i praktiken, men lyckligtvis finns det folk som youtubade konserten (här, här och här) så att alla som inte var där kan få ta del av The Naima Trains genialitet. Märk mina ord, den här tjejen kommer att bli stor.


The Naima Train – bäst just nu!

Jaqee har jag sett flera gånger förut och hon har alltid en väldigt trevlig och positiv stämning på sina konserter. Den här var inget undantag, och Jaqee och reggaeveteranerna i kompbandet Hot This Year Band fick hela publikhavet att gunga med. Det bjöds kanske inte direkt på några överraskningar, men vem behöver överraskningar när grundmaterialet är såhär bra?


Jaqee – kvällens reggaedrottning

Sista akten vi hann se innan det bar av hemåt blev Eye Travel, en ny förmåga som just var i färd med att släppa sin första vinylsingel. Tyvärr stod han också för min del. Segt och långsamt melankoliskt gitarrplockande kanske har sina stunder, men på Sticky Fingers stora scen hade det defintivt passat bättre med något med lite mera fart i (speciellt efter att Jaqee hade dragit upp tempot). Dyker han upp i radion nångång kanske jag inte skulle byta kanal, men Eye Travel representerade tyvärr inget minnesvärt för mig.


Eye Travel – lite mer fart, tack

Av olika skäl hade vi inte möjlighet att stanna kvar och se på Hellsongs och José Gonzáles, men det gjorde inte så mycket egentligen. Jag fick ju se The Naima Train! Jag säger det igen. Genialiskt!

Inga kommentarer      Taggar: Musik


Pingbacks

Det finns inga pingbacks

Kommentarer

Det finns inga kommentarer